Bokmässan i Göteborg 29 september 2018 kl. 15.15-15.30
Monter A 02: 70 28 Recito förlag
Konflikten om
Katekesundervisningen
Av
Susanne
Rogesund
Socialdemokraterna
fick sitt genombrott på 1880-talet. Denna bok handlar om kampen
mellan
Socialdemokraterna och Schartauanerna i Västsverige, när det
gäller
skolpolitiken, från 1920 till 1930. Kampen kom att handla om
Martin Luthers
lilla katekes fick användas i skolans kristendomsundervisning.
De första pionjärerna inom
Socialdemokratin
var mycket radikala i sin kritik mot kristna värderingar. Axel
Danielsson skrev
i tidningen Arbetet 1887 att äktenskapet skulle ersättas med
fria förbindelser.
Danielsson hade påverkats av Brandes frisinne. Z Höglund var
redaktör för
Stormklockan. Han skrev: ”Ned med prästväldet. Han tar
avstånd från kyrklig
vigsel och förordar civilt äktenskap. Hjalmar Branting
framhåller i
Socialdemokraten att Brandes är den fria tankens främsta
företrädare. Genom
sina kontakter med den tyska Socialdemokratin blev Branting mera
tolerant och
framhöll samvetsfriheten. Partiet skulle verka för
folkupplysning. Religionen
skulle enligt Socialdemo-kraterna vara en privat angelägenhet. Man
ville skilja
skolan från kyrkan.
Prosten Lars Magnus Engström började
sin kamp
för att behålla katekesundervisning i skolan på en
kyrkostämma i Bolstad 1920.
Beslut fattades att skriva till Kunglig Majestät om att få
behålla normalplanen
från år 1900. L M Engström verkade inom Bolstad
pastorat 1894 - 1938. Katekesen var enligt
honom den bästa
läroboken för barn.
Under tidsperioden 1908 – 1914
samverkade
liberalerna med socialdemokraterna i Sverige. Schartauanerna uppfattade
liberalerna som vägröjare åt socialisterna.
Schartauanernas människosyn byggde
på iden om den kollektiva församlingsgemenskapen under Guds
och prästens ledning,
medan liberalerna förespråkade en frigörelse.
Liberalerna utgick från att
människan i grunden är god och att samhällets
strävan borde vara att frigöra
denna naturliga godhet.
En skolöverstyrelse ersatte 1914
domkapitlen,
som övervakande myndighet över skolan. Schartauanerna
kände samhörighet med
Tyskland och det fanns en skräck för socialismen, som
betraktades som
Antikrist. Därför underkände Schartauanerna den
parlamentariskt inriktade
demokratin. Humanitet, mänskliga rättigheter, frihet och
jämlikhet uppfattades
som liberala villfarelser.
Det
nybildade Kyrkliga Folkpartiet orienterade sig mot den tyska kulturen
och hade
en avvisande attityd mot idéer väster ifrån.
Göteborgs stiftstidning
kritiserade redan 1921 det som förehades inom Nationernas
Förbund.
Schartauanernas negativa inställning till demokrati och
parlamentarism fick sin
kulmen i bondetåget 1914. Ringius skrev i
”Julhälsningar” att kristendomen
trivs bäst där det finns kungamakt. Stiftstidningen skrev
1922, efter
Mussolinis maktövertagande, att vad
vi
behöver är icke folkvälde, utan tyranner, duktiga
tyranner. Ivar Rehdin på
Göteborgs Stiftstidning höll fast vid sin positiva syn
på Nationalsocialismen
och ville sluta upp på deras sida ända till kriget var
över 1945.
1919 års undervisningsplan tog fasta
på
bibelundervisningen. Värner Rydén, som var
ecklisiastik-minister i den
liberal-socialdemokratiska regeringen, tog initiativ till en reducering
av
katekesundervisningen i folkskolan. Man ville förhindra en allt
för profilerad
luthersk syn. Barnen behövde inte lära sig katekesen utantill
i småskolan. Det
var först i de högre klasserna som katekesen skulle
användas som ett historisk
exempel på Martin Luthers tolkning av Bibeln. I Väst-Svenska
Dagbladet finns
ett upprop den 21 december 1929 från
Bolstadsinsamlingen om en nationell insamling för att kunna
hjälpa Bolstad
församling med 24000 kronor. Församlingen får inget
stadsbidrag på grund av sin
kamp att bevara Martin Luthers lilla katekes i skolundervisningen.
På några
håll anordnade man extra katekesundervisning, som var frivillig.
Detta skedde
utanför ordinarie skoltid, men av skolans lärare.
L M Engström författade petitioner
och
besvärsskrifter under skolkampen. Han skrev också
tidningsartiklar, hade
protestmöten och bedrev en omfattande brevväxling för
att väcka opinion. I
Bolstad fortsatte man i protest med katekesundervisning i de lägre
skolklasserna. Protesterna i Bolstad
ledde fram till att ett 70-tal ombud lämnade in en katekespetition
till kungen,
men bohuslänningarnas försök misslyckades. År 1929
gjorde man en revision av
1919 års undervisningsplan. L M Engström gav år 1929
ut en skrift på 300 sidor
med namnet ”En kyrkans klenod”. Engström var
initiativtagare till en petition
med 350000 namnunderskrifter. Bevarandet av katekesen var hela svenska
folkets
och kyrkans angelägenhet, som han kämpade för i trettio
år. De borgerliga
tidningarna, främst högertidningar, slöt upp kring
Bolstad skolkamp. Både
Svenska Dagbladet och Stockholms Dagblad stödde Engström i
hans kamp.
Aftonbladet anser att en större valfrihet borde ha tillåtits
kommuner och
lärare.
Socialdemokraterna ville minska katekesläsningen i skolan. Hjalmar Branting framförde redan 1889 att man borde avskaffa katekesläsningen i skolan och att katekesen borde brännas. Sådana uttalanden ledde naturligtvis fram till konflikter med Schartauanerna på Västkusten. L M Engström skrev katekespetitioner 1920 och 1927. 1929 års revision innebar vissa förändringar. ”Minnesord hämtade ur Luthers katekes” ersattes med orden: ”minnesord och stycken”. På några håll anordnade man utanför ordinarie skoltid, extra katekesundervisning som var frivillig.
